I julklapp 2010 fick jag ett träningskort av min mormor och morfar, en hint? Nej, jag hade faktiskt önskat mig det. Jag började träna på FVK 4 januari 2011. Det betyder att jag inte ens har tränat regelbundet i 3 år ännu. För mig känns det som att jag har tränat hela livet. (Träning var ju inte helt nytt, jag hade ju dansat hela livet innan…)
Tänk hur utvecklingen har gått? Jag går bara på gruppträning, är jag på gymmet är det ett stort undantag. Men tänk att gå från den som står längst bak i salen, någon som fullkomligt dog av ett helt BC-pass (och gick inte tillbaka på en månad), till en som allt oftare tog ett steg fram och hamnade lite längre fram, vågade öka på lite vikter på stången, till någon som alltid vill stå längst fram och som inte vill missa ett enda pass. Till att vilja pressa sig hårdare och hårdare, njuta av den utmaning som kroppen får gå igenom. Att bli så fast att åka iväg på träningskonvent. För att till slut vara den som står där framme och faktiskt håller i passet. HELT SJUKT! Det har inte ens gått 3 år!!
Kunde aldrig tro detta om mig själv.
zanalysis 