jag är beredd att ta tillbaka

Jag är beredd att ta tillbaka det jag sa om combaten förra veckan! Jag spydde ur mig en del galla och tyckte inte alls att det var särskilt roligt, men idag var det fantastiskt roligt! (observera att det var just onsdagscombaten, i lördags var det riktigt bra stämning!) Idag var det som vanligt skulle man kunna säga, jag kände igen mig själv! Kanske för att jag vågade byta plats?

Att platsen i rummet kan spela så stor roll? Idag hade jag sjukt mycket plats till en början, det var riktigt lyxigt! Jag kände att jag kunde göra precis vad jag ville och jag såg bra i spegeln! Jag kunde ta i på riktigt, jag la inte en massa energi på att vara irriterad! Av den anledningen är jag beredd att ändra åsikt från förra veckan! Skitbra pass igen! Tror att det är en bra vecka! Längtar efter tabatan imorgon! Det tror jag verkligen kommer vara toppen på veckan!

Efter passet så kom jag hem, slängde i mig lite energi, och tog mig an armhävningsutmaningen! För att det är ju onsdag idag, vilket betyder just det, utmaning! Och idag var det fler set, men kortare, än vanligt. Vet inte om det var bättre eller sämre. Övningen gjorde inte riktigt sin rättvisa då jag precis kört ett combatpass! Det var sjukt tungt! Men jag klarade det, just så pass.

19+19+22+22+18+18+22+max, vilket bara blev minimum idag 45 st. Tungt var det men jag gjorde det!

givande första möte

Vi hade idag vårt första möte som projektgrupp, med formellt protokoll osv. Vi hade alltså en ordförande och sekreterare, det känns väldigt formellt. Jag är mycket nöjd över dagens möte, det var uppstrukturerat och kändes ”ordnat”, vi kom en bra bit. Dock är vi väl mest inne i planeringsfasen, vi fick ju uppgiften först i måndags. Men vi hann med att sätta upp ett kontrakt mellan oss medlemmar, dela upp ansvaret, planera in möten, planera vart turnén ska gå mm. Det som vi ska lämna in på fredag är alltså projektplanen och en TRAP, tid och aktivitetsrapport typ. Jag var tvungen att åka nu 14.10, men resten av tuppen stannade kvar en stund.

Jag är nöjd med mitt ansvarsområde: Rapporten! Jag ska se till att den blir skriven under tiden som projektet fortskrider. Det är skönt att ha en som är ansvarig då det är knepigt när 5 pers ska försöka sitta och skriva en rapport. Det tar fruktansvärt lång tid! Då tog jag det, det är lätt för mig att sitta på bussen och skriva! Alla uppgifter med att ringa är drygt att fixa på bussen, för dels finns det vissa punkter där mottagningen är usel och det bryts, sedan är det jobbigt när en hel buss ska sitta och lyssna på mitt samtal. Jag är inte annat än nöjd!

Jag ska nu ta tag i mina uppgifter så att jag har någonting att visa på tisdag när nästa möte skall hållas. Dagen som helhet har varit väldigt bra tycker jag, föreläsningen var bra, gillar upplägget när det är diskussion i smågrupper blandat med vanlig föreläsning.

just nu

Har möte med projektgruppen! Det är riktigt roligt, men längtar efter att röra på mig nu! Typ combat!

vårkvitter

Sitter nu i skolan och väntar på en spännande föreläsning. När jag gick hit så hörde jag fåglarna kvittra! Otroligt mysigt! Idag ska det handla om projektledning, det blir intressant, ska ta åt mig allt jag kan. Det är lite ensamt, min buss kommer alltid så tidigt att jag får sitta själv så länge, självvalt i och för sig.

Jag var också riktigt hungrig när jag landade att jag var tvungen att ta min lilla fruktstund redan nu… Brukar hålla mig till rasten, men det var omöjligt! Nu fick jag lite energi, så denna dag ska nog bli bra! Somnade en stund på bussen, det är så skönt, till man vaknar, ont i nacken, stel i hela kroppen och omöjligt att bli pigg igen! Inte bra!

Träningsvärken infinner sig idag, känner av bröstmusklerna och lite rygg faktiskt, men det är skönt! Det var ju så himla kul igår, så lite belöning hade man ju önskat sig! Idag är det inte bara combat som gäller, det är också dags för armhävningsutmaningen! Det blir spännande, jag borde för mitt eget bästa göra det innan combaten! Det gick ju inte så bra förra veckan, sköt till och med upp det till torsdagen.. inte bra! Nu ska jag bara ta tag i det innan!

Ha en bra onsdag!

skottdagen

Idag är det skottdagen, är det ett namn? Ska man skriva skottdagen med stor bokstav? Det är i alla fall någonting unikt, inträffar vart fjärde år, det betyder att det är en extra dag på detta år! Visst är det bra?! Jag tycker i alla fall att det är bra, tänk alla saker man hinner göra på en dag! Typ som att åka buss i fyra timmar? Eller ha föreläsning? Grupparbete? Men inte minst, träna! Idag är det BodyCombat!

Jag har borde ha hunnit vara med om 6 stycken skottår och jag borde ha varit 2 år när jag var med om det för första gången. Det är ganska intressant faktiskt, att jorden är så ojämn att vi måste ha en dag att jämna ut allting. En gång på fyra år. 6 timmar per år som jorden snurrar för fort eller för långsamt? Nej, jag bara svamlar, det är min egen teori. Men man borde kunna minnas små detaljer från vissa skottår. Jag minns till exempel att kottarna skulle bli lilaröda när det var skottår, stämmer det? Jag borde varit 10 år då, när vi letade de lila kottarna. Linda, visst var du med och letade de lilaröda kottarna? Har ni andra några skottårs-minnen?

Förövrigt så tycker jag det är rätt intressant det här med dagar, veckor, månader och år. Varför har det utfallit sig så att det är 28 dagar just i februari och 30/31 dagar de andra?! Är det bara för att det ska vara svårt att komma ihåg hur många dagar det är just denna månad? Vanliga år är det 365 dagar och då blir det ca 30,4 dagar per månad, skottåret är det 366 dagar och det resulterar i 30,5 dagar per månad. Varför är det 8 månader med 31 dagar, 5 månader med 30 och 1 med 28?! Kan det inte bara vara varannan? Hade jag varit den som uppfann jorden och jordsnurr hade jag varit mycket mer logisk.

Nog om skottåret. Jag är bara glad att det trots allt kommer en extradag för alla de timmar vi någonstans missat. Om vi säger att man lever till man är 80, så hinner man leva under 20 skottår, det resulterar i att man hade kunnat missa 20 dagar av sitt liv om vi inte hade fått tillbaka de här dagarna! Nästan en hel februari.

Är du född på ett skottår?

finns det något mer respektlöst?

För att jag ska kunna beskriva vad jag menar nu måste jag först börja med att erkänna att jag faktiskt ser på Topmodel Sverige. Jag har inte bara sett det då och då, utan jag har inte missat ett avsnitt. Men i dagens avsnitt vart jag irriterad. Fröken Jenny som varit min favorit från början, hon tycker jag varit vackrast. Hon klämmer ur sig att hon kanske inte vill jobba som modell i framtiden, hon vet inte om det är vad hon vill. Herregud säger jag bara. Även fast jag hejat på henne och tyckt om det hon gjort tycker jag detta är otroligt irriterande och respektlöst. Tänk så många andra tjejer som skulle göra vad som helst för att byta plats med henne! Inte för att jag skulle vilja byta plats med henne, men det finns otroligt många, jag gillar det inte! Fruktansvärt irriterande! Usch!

Och för att dra några fler sådana exempel så vill jag visa på Robinson, tv-programmet ni vet. Där är det verkligen inte bara en som har gett upp, eller valt att avsluta. Och när det händer blir jag om än mer irriterad. Hur många säsonger har det inte gått av det programmet? Alla vet att det är tufft, alla vet att man åker dit för en utmaning och inte minst så vet alla att man får otroligt lite mat! Ändå så kommer det dit folk som knappt klarar en halv vecka innan det är dags att ge upp. Jag minns en tjej som hoppade av för att hon tyckte hon blivit så smal, visst det hade hon, hon var dock smal innan hon kom också. Hon fick en läkarundersökning som visade att hon var okej, men ändå ville hon åka hem. Jag tycker att det är så respektlöst, man har fått en enorm utmaning och chans att få delta i programmet, men vissa verkar inte inställda på äventyret.

Jag kanske inte ska komma och säga någonting? Jag har ju varken varit med i Topmodel eller i Robinsson.. Men jag vill ändå säga att det är frustrerande och respektlöst mot dem som verkligen vill ge sig in i tävlingarna!

Bara några tankar!

2 dagars vila

Jag har nu vilat i två dagar, mest ofrivilligt för att jag varit i Umeå och för att jag helt enkelt inte hade tid igår. Min vilodag är vanligen måndagar, finns inget pass då som riktigt tilltalar mig på måndagar och gymmet har aldrig riktigt varit min vän. Så det faller sig naturligt att inte träna på måndagar. Men söndagar är det ju vanligtvis tabata!

Idag var det alltså inte mindre än två dagar sen som jag tränade, och det kändes i kroppen! Jag var verkligen redo och utvilad! Och när jag fick veta att det skulle bli ett mix-pass nästa vecka, vilket betyder att detta var sista gången detta pass skulle köras, så var det bara att lägga i en extra växel! Och det var precis vad jag gjorde, jag körde verkligen slut på mig på typ alla övningar. Jag hade från början tänkt att jag skulle gå ner och köra lite kondition efter passet, men mina ben skakade så sjukt mycket att jag troligtvis hade trillat av bandet.

Vet ni vad?! Jag klarade köra tyngre än jag någonsin klarat på biceps! Det var ett superbra pass och jag kände mig verkligen taggad, nu är jag i ett litet lyckorus. Och jag tror inte att det kommer bli sämre nästa vecka!!

projektiga grejor

Projekt är det vi sysslar med just nu och jag tycker att det är dels väldigt intressant men sedan verkar det väldigt roligt också. Jag tror att projekt är en arbetsform som passar mig som handen i handsken, det är varierat, man arbetar mot ett mål, tidsbegränsat dvs. man hinner förhoppningsvis inte tröttna. Det är precis sådana saker som passar mig, jag ska se allt som projekt framöver. Det som däremot inte passar mig med projekt är att den här kontinuerliga formen, något som alltid kommer vara detsamma, som man kan känna igen.

I morse på bussen så läste jag lite ur en bok som heter Projektarbete – teori och praktik, med sagan om diamanten som sprängdes. Skriven av Lennart Svensson och Casten von Otter. Jag tycker att den var hyfsat lättläst och enkel att förstå, man måste inte läsa samma mening tusen gånger innan bitarna faller på plats. Men i den boken fanns det rätt bra citat, som dels var roliga och tänkvärda. Tänkte dra några exempel.

”Om du inte vet vart du ska, hur vet du då att du kommit fram?” (James P. Lewis)
S.29

”Man måste planera noga med tanke på att ingenting går som man planerar.” (Henrik Tikkanen)
S.29

Tycker att det var bra citat som både passar in på mig och just på projekt. Visst var dem bra?!

Vi hade idag en föreläsning om projektarbete där vi gick igenom några olika faser, hur man börjar osv. Hur man skriver en projektplan, titel, syfte, avgränsning, metod, mål osv. Vi hade en liten stund på oss att brainstorma och vår grupp kom väldigt långt! Vi började fylla i vår lilla fiskbenskarta och sålla bland alla idéerna. Sedan började vi skriva projektplanen (som får vara lite flexibel) och planerade lite inför mötet som vi ska ha imorgon. Jag tycker vi har kommit mycket längre än vad jag någonsin skulle tro!

Nu är jag på väg hemåt och det känns toppen, jag har lite ont i huvudet och skulle helst vilja vila en liten stund, men jag blir så himla mosig efter det. Vi får se vad jag gör, jag har några böcker att ta mig igenom!

Ikväll ska jag försöka hinna med core+pump, mest troligt blir det bara pump. Blir svårt att hinna med att både laga mat och äta maten innan 16.45. Landar hemma vid 15.30, men det är jobbigt att ha maten i halsen på ett core-pass. Det hade dock varit himla roligt för Josefin skulle ju köra ett mix-pass om jag inte minns fel! Det brukar vara roligt! Men man måste prioritera ibland…

Har ni en bra dag? Solen är ju fantastisk!

jag tänkte skriva om prat

God morgon på er! Som ni hör på rubriken så tänkte jag skriva om prat. När jag skriver i bloggen så skriver jag som jag pratar, jag tänker inte särskilt mycket på att meningarna ska vara korrekta och i skriftspråk. Jag använder ett helt annat språk när jag till exempel skriver en tenta, förståeligt. Jag skulle därför lika gärna kunna skriva att jag ska prata om prat. Det låter skumt, men det är precis så det är.

Termin 2 hade vi ett moment som handlade just om språk, hur man pratar och hur man ändrar karaktär beroende på vem man pratar med. Du pratar inte på samma sätt med din bästa kompis som med din kollega eller han som jobbar på pressbyrån. Du pratar inte heller på samma sätt med ditt barn som din tränare eller som din elev. Behöver du använda ett annat språk än ditt modersmål pratar du inte på samma sätt som när du använder ditt modersmål även om det är samma sak du vill få fram. Vad beror detta på?

Ja, det är ju olika personer som är mottagare och olika mening du vill få fram ibland. Du använder inte ironi mot de personer som du inte känner väl. Du använder inte interna skämt, för de fungerar inte. Du måste anpassa ditt röstläge och meningsuppbyggnaden beroende på vem du ska prata med. Jag tycker att det är intressant.

Ibland känner jag bara för att prata, jag vill få ur mig massor av saker, men jag har ingen aning om vad. Det är en känsla som är frustrerande! Typ som igår, jag hade inte en speciellt bra dag, ingenting kändes riktigt på topp och jag kunde inte sätta fingret på det. Om jag hade haft någon som frågat de rätta frågorna vid rätt tillfälle hade jag antagligen kommit fram till vad som var fel, och möjlighet till förändring. Men vem är det som ska ställa dessa frågor? Jag får för mig att alla behöver prata, men om olika saker och vid olika tillfällen. Hur ska man hitta den rätta att prata med? Det är en konst att föra ett samtal, hur ska du veta att den du pratar med förstår din upplevelse på det sättet du förklarar den? Det är en konst att både prata och lyssna, jag tror att jag är bättre på att lyssna än att prata. Jag skulle nog kunna säga att jag är lite av en expert på att lyssna, både när jag ska och när jag inte ska.

Jag önskar att jag var bättre på att prata, ibland måste jag bara få ur mig saker och jag kan bara inte säga det, någon måste dra det ur mig. När det väl är sagt är det så himla skönt. Det behöver inte vara någonting jobbigt, kritik eller någonting som skulle skada någon, utan bara någonting som jag bara inte kan säga utan att någon frågar. Jag tror det är känslan av att vara jobbig eller vara i vägen. Jag är bra på att ta lite plats, talutrymme och inte vara i vägen. Det är min signatur. Det är något som jag egentligen ständigt jobbar på, jag vill ta mer plats, men det går bara inte. Nu har jag varit otroligt öppen, det känns både läskigt och skönt. Dels så har jag egentligen ingen aning om vilka som läser, och vilka som läser enda hit ner på inlägget… Sedan vet jag också några som läser, men de flesta som känner mig vet redan om det, men kanske inte min känsla?

För att knyta ihop säcken, jag har varit öppen om mina tankar om språk och tal, mina egenskaper när det gäller framförallt prat. Jag berättar en känsla för er, men det är omöjligt för er att exakt vet hur jag känner. Jag har berättat någonting för alla er i samma typ av text, men egentligen behöver kanske var och en av er höra det på ett annat sätt för att förstå. Jag tycker jag har förklarat på ett enkelt och tydligt sätt, okomplicerat. Men för er som är tvärt om mig, pratar mycket, tar mycket plats osv, så är min känsla otänkbar. ”Det är ju bara att prata…”, ”Ta bara mer plats…” Jag skulle mer än gärna vilja byta plats med någon av er för en dag…

Har ni några tankar?

kort tillägg

Gjorde armhävningsutmaningen och den resulterade i detta, 36+40+30+24 och avsluta med max varav minst 40 st. Jag maxade med 53 st! Jag känner mig nöjd med dagens utmaning och ska nu vila till onsdag, känner mig lite mättad på armhävningar just nu, vill bara kräkas på dem! Men, med en dags vila kanske jag kan återfå suget?

Kort och koncist! Ingen fler som känner sig sugen på utmaningen ännu? Det är aldrig försent att starta!