Jag skulle härmed vilja förklara ett nytt tema på inläggen öppnat! Jag vill, ett annat ord för försöka skriva en kulturanalys varje dag. Jag kan ta mig vatten över huvudet nu, men det är trots allt detta jag ska jobba med så borde träna! Den kommer med största sannolikhet inte vara jättelång och inte heller så djupgående utan mer ytlig för att öppna ögon. Det kan sluta med att jag döper den till måndagsanalysen el. liknande också, då kommer den bara en gång i veckan.. Vi gör ett test! Analysen kan vara baserad på en artikel, film, upplevd händelse eller någonting helt annat.
Dagens analys är baserad på en text från Aftonbladets kultur-app, ladda ner den för att läsa texten i sin helhet, eller så kanske den finns på nätet också..
SKÄR OCH GALEN
Texten är skriven av Ann Charlott Altstadt och baserad på Fanny Ambjörnssons bok Rosa – den farliga färgen. Vi har läst några böcker av Fanny i skolan och hon besökte förra veckan universitetet för en föreläsning, dock var jag är där…
Så börjar texten och den handlar alltså om mäns relation till rosa. Under 1700-talet så var rosa en modefärg för både män och kvinnor, men det är nu en fjantig tjejfärg skriver författaren och ingen vet riktigt hur den transformationen gick till. Författaren menar att det inte bara handla om kön, utan även klass. Mammor pustar äntligen ut när barnen vuxit ifrån färgen, av rädsla att inte passa in i innerstadsklassen eller att dem inte ska anses ha dålig smak. Man vill inte förväxlas med rosa för det tyder på feminimitet och undergivenhet.
Varför är det så? Och kanske viktigaste frågan är det verkligen så? Jag gillar rosa och jag tror att många jag känner skulle förknippa mig med rosa, jag känner mig inte för det undergiven. Varför ska en färg ha så stor makt? Om man får ha på sig det man önskar då, vart kommer smaken ifrån? Antagligen från influenser från tv, reklam, kompisar osv. Jag vet att det är ett uttjatat ämne men butikerna gör det inte så lätt att vara bred i klädsmak när dem gör uppdelningarna så tydliga. Hur ska man klä barn? Och hur ska vi klä oss själva? Den här diskussionen är långdragen och aningens enformig, klä ditt barn i varierade kläder, låt ditt barn välja kläder själv osv. men hur kan en färg ha så stor makt? Makten ligger egentligen inte i färgen utan betydelsen bakom och att det upprätthålls och bekräftas under så lång period.
Har du någon färg du undviker av en speciell anledning? Vad skulle du klä dina barn i?