Jag anlände till skolan runt 9, en bra tid. Tror det gick bra att ta sig iväg för att jag öppnade aldrig datorn hemma. När jag kom dit mötte jag upp två brudar från termin 3. Jaha, var är mina polare då? Klockan slog 10 innan jag hörde något från min partner in crime. Han var påväg. Jag hade vid det klockslaget bestämt mig för att ställa in siktet på att skriva en rest-uppgift. Ingen motivation. När han dök upp så var jag uppgiven. Sa bara att jag behövde sitta själv för att få något gjort, han satte sig några bord bort och sa bestämt att jag visst ska gå på seminariet. Satt ensam fram till 12, då vi lunchade och diskuterade. Lite eller mycket övertalning och jag deltog på seminariet. Det är verkligen inte min grej att bara ge upp, eller skita i saker. Skämdes nästan och tänk vad mamma hade sagt? Och gick igenom också, men skämdes över min insats.
Ibland behöver man en liten extra knuff, och ibland en fet tackling för att fatta vad man håller på med. Jag kan ärligt säga att Jens är min stjärna, jag skulle inte tagit mig hit utan honom!
Nöjd över att jag ännu en vecka lyckats prestera.
zanalysis 