I eftermiddag fick jag äntligen pallra mig iväg till ett av de bästa passen på hela veckan. Jag älskar verkligen måndags-GRITen, den är så himla rolig! Alltså… jobbig också. Självklart. Går ju inte dit och roar mig och tar det lugnt direkt.
15.20 GRITstrength4, i sällskap av Stephanie (SOM ÄNTLIGEN ÄR TILLBAKA!) och Lina. Ja, och under ledning av Therese. Alltså det är så sjukt, är man lite opigg någonstans är det kört, totalt kört! Man kan lika gärna gå hem. Eller inte gå dit. Du måste ha fokus och vilja, rakt genom hela passet. Hade jag det? Ehh, tveksamt. Jag vart galet irriterad på mig själv när benen vägrade lyda order. Stumma, trötta och helt motvilliga till alla hopp. Track2 fullkomligt dödade mig. Aldrig vart så slut. Men GRIT – BIT IHOP, liksom. I track3 under de så kallade sjukt-galet-många-burpeesar-på-rad, så vart det något slags krångel, som jag antar att jag inte skulle ha givit ett leende till… det fick jag äta upp. Även under track4 som innehåller tuckjumps så fick jag kommentaren att man som instruktör måste hoppa liiite högre. MEN(?), jag är ju faktiskt inte instruktör… än… bara gått utbildningen.
Sjukt bra pass som resulterade i en något död fröken.
zanalysis 