isbana

Hörrni, det är halt ute idag. Jag skulle ha tagit skridskorna. Vägen ut från mitt område till cykelbanan var så sjukt hal, typ spegelblank. Jag tänkte tusen gånger att jag aldrig någonsin kommer hinna till bussen i det här tempot. Inte en chans. Jag kom fram exakt när bussen rundade hörnet, sakta men säkert! Hellre nästa buss än en bruten arm, lårbenshals, höft ur led, svanskotan intryckt eller knäskada. Jag klarade mig.

De grymma dubbelpasset från igår gör sig påmind idag vill jag lova. Jag körde rätt hårt. ALLTID BENEN SOM JAG MOSAR. Sista setet (dvs. halva låten) på knäböjs-låten så körde jag 30 kg! Jo, jag tackar, vem lastade min stång?! Jag är nog en av de personerna som är mest taggad inför fredag och premiären av GRIT… Jag liksom drömmer in det hela dagen. Någon klok sa till mig när vi diskuterade vår längtan; bättre att vara lyckligt ovetande eller olyckligt vetande? (Alltså om vad som väntar på passen). Ja, det är frågan, jag sa lyckligt vetande och jag räknar därmed att bli totalt mosad av den kloka personen på fredag, var det kaxigt sagt? Att lasta den där stången? Jag funderar och funderar, hur ska jag lasta? 30% av kroppsvikten, BP-benvikt? (Inte som igår!) Jag tror jag satsar på 20 kg. Enkelt. VÅGA LASTA TUNGT! Jag blir så sjukt taggad när jag som är rätt liten och rätt oväntat lastar tyngre än många andra, det får mig att känna mig stark!

Vad får dig att känna dig stark?