Som förra året så har Jossan på Friskvårds utlyst en utmaning denna vår också. Jag har sneakat mig in på den även fast jag inte tränar där längre. Skulle inte tro att det kommer upp på IKSU, men jag tror att det är okej att jag är med fast jag inte tränar hos dem längre. Jag saknar verkligen sammanhållningen och det familjära, även fast det känns hur bra som helst på IKSU också. Har ju otroligt bra stöd och pepp där också självklart! Till ämnet. Förra året såg mitt mål ut såhär;
Dessa mål var nog starten till mitt maniska tränings/kost-intresse. Innan detta så åt jag absolut inte så bra som jag gör nu. Jag kunde komma hem från träningen och inte äta någonting. Vänta till middagen eller helt enkelt bara strunta i det. Jag tänkte att, ja, det är säkert bra. Men hur bra var det? Inte så himla konstigt att jag aldrig vart starkare eller kände någon skillnad. Man behöver fylla på energidepåerna efter tärning, oavsett vad ditt mål är. Jag skulle i dagsläget aldrig kunna träna och sedan skita i att äta. Mat är något så otroligt viktigt för mig. Jag är otroligt glad över att jag valde det målet, hur hade det annars sett ut nu? Sen valde jag också att fokusera på kondition, under den perioden vart det bättre, jag ökade konditionspass men tyckte ändå att det var himla tråkigt. Just nu däremot, då tränar jag kondition mycket oftare än vad jag någonsin gjort förr. Framförallt genom IW. Är glad att jag hittat någonting som jag kan göra utan att dö av tristess. Sista målet var väl det som var mest mätbart, att klara bicepslåten på BP’n med 5 kg x 2 på stången. OCH DÅ KLARADE JAG DET! Nu är det som ni vet lite tyngre, i och med att smartbaren väger liiiite mer än en vanlig stång. Men jag är på väg(?) i lördags testade jag, men med lite fusk (sving i kroppen och några uteblivna repetitioner) så pallrade jag mig igenom det OCH DOG! Snart så… (?!)
Men nu är det 2013 och nya utmaningar ska sättas. Instruktioner nedan eller på Friskvårds blogg;
Så när man känt sig manad har man fått skriva in sitt mål för perioden, som ni ser det kan vara vad som helst och det är väldigt personligt. Jag tycker det är skönt att man bara tävlar mot sig själv. Eller ja, jag som är tävlingsmänniska skulle gärna tävla mot någon annan. Jag känner mig alltid övertaggad och galet manisk när det kommer till tävlingar, någon som råkat ut för mitt tävlings-jag?! Jag ska bara vinna, till vilket pris. Många har valt att utesluta godsaker eller sånt, men det passar inte mig. Jag får ångest och känner mig låst av någonting sådant. Lära av sina misstag? Mitt mål då? (Med skräckblandad förtjusning så publicerade jag detta.)
Ja, som ni ser. Insnöad på GRIT och självklart lite knäpp. Jag klarar hela passet med 20 kg just nu, men har börjat köra track 2 med 22 kg på stången. Jag ska upp till 30 kg. alltså förstår ni att det typ är en ökning med 30%?! Hur tänkte jag här måntro? Som jag skrev, kommer troligen dö på kuppen. Instruktörerna har inte ens 30 kg på stången. Inte på bekostnad av maskning vid squats eller stå över någon powerpress.
Idag är det alltså dag ett och jag är supertaggad! Hur det kommer gå…. ja, det är frågan! Men jag ska ge mitt yttersta. Start idag, och min tanke är självklart att utmana redan idag? Efter lite önskemål så slängde Lina in ett extra strength i eftermiddag, vad sägs om 22 kg genom hela passet eller 24 kg på track 2 och 22 kg på övriga låtar?
Taggad till tusen! You can, You will.
zanalysis 