Ja, kul att det var lite respons på nedräkningen i alla fall, några som var sugna på att läsa om vad jag ska köra för pass på Blasten som infaller om någon vecka. Tycker det känns fantastiskt roligt! Kan inte säga det för många gånger tror jag, för varje dag som går är ett steg närmare ett riktigt äventyr.
Vi har kommit fram till pass nummer två;
Efter mitt första pass är det alltså en öppnings-show som jag tippar att man inte vill missa. Därefter har jag mitt andra pass som är mellan 12.00 och 12.45. Här skulle man kunna tro att jag skulle ta jazz-klassen? Eller någon kanske tror dans-aerobicen? Jag har hört mycket bra om MOJO-klasserna. Men nej, jag valde HIGH LEVEL ATHLETICISM. Är jag inte död efter första passet kommer jag garanterat att vara död efter detta. Jag vet hur jobbigt kettlebell är, men jag är där för att testas och utmana mig själv, jag går efter känsla. På IKSU finns det inte heller någon ”ren” kettlebell-klass som jag är van från Friskvårds, jag vet hur sjukt bra, jobbig, intensiv och komplett träning detta är! Jag som får blåmärken av vad som helst, jag kommer vara helt blåslagen efter denna helg vill jag lova!
Hanna påpekade att hon var förvånad över hur lite dans-klasser jag går på, trots att jag är en danstjej. Och ja, jag är verkligen en danstjej. Eller var i alla fall. För er som missat det har jag dansat från barnsben och på rätt hög nivå ändå. Jag har gått en ettårig danslinje på heltid, jag har studerat ett år vid danslärarprogrammet och jag har undervisat massor. MEN de dansklasser som jag hittar vid gym osv. jag finner dem inte tillräckligt utmanande och givande. Ska jag ta en dansklass vill jag att den ska vara personlig, givande och utmanande. Det ska inte vara någonting som BARA ger träning. Visst kan vissa dansklasser vara komplicerade och svåra, men jag vill liksom att det ska finnas lite tanke och känsla bakom varje rörelse. Du har liksom inte möjlighet att lägga ner det i en klass som ser likadan ut varje vecka. Jag (som lärare) vill kunna ge varje elev en utmaning, utifrån deras egna förutsättningar, på samma sätt som jag (som elev) vill kunna utveckla lärarens direktioner. (Även om jag kan göra en sh´bam-klass till min stil får man liksom inte samma känsla.) Jag vill kunna tillrättavisa och bli tillrättavisad, ha en dialog med eleverna. Jag ser dans som någonting konstnärligt, inte bara för träningen. Av den anledningen undviker jag dans-klasserna. Har ju trots allt gått på några pass, men har det inte som vana.
Svårt att förklara en känsla. Men jag hoppas ni förstår!
zanalysis 
Jag förstår absolut vad du menar! Jag själv kan dock känna att jag behöver få träna något som utmanar mig (inte bara kroppsligt, utan även att hjärnan får tänka) som dance aerobic eller step dance. Tillfredställelsen när jag sätter ett helt varv av svårt korre är nästan lika bra som själv utmattningen.