Har under en period nu gått och funderat lite på en viss grej. Någonting som fortfarande är lite halvjobbigt att prata om, hur tar man upp det, hur kommer någon att reagera, hur skulle jag reagera, vad händer sen, tänk om, tänk om inte, ni fattar hur tankeverksamheten går till i min lilla hjärna. Det snurrar. Om inte jag vet, hur ska då ni veta? Jag kommer fullkomligt att hänga ut mig själv nu, som vanligt… Eller denna gång, mer än vanligt!
Jag funderar på det här med läggning. Jag döljer väldigt sällan min läggning, antar att ni alla som vanligtvis läser har fattat, eller läst det. För det är någonting som jag vanligtvis inte döljer. Men det är heller ingenting som man direkt pratar om. Jag har fått höra att man inte kan se på mig att jag är gay, bra eller dåligt? Hur ska man då veta liksom? Jag vet ju, och de flesta i min omgivning vet ju för att jag har sagt det. Men det är ju inte så att det framkommer i min hälsningsfras direkt, utan det framkommer när någon frågar eller när någon antar någonting annat. Ibland är det bara så att jag inte orkar rätta, eller säga emot, utan bara följer med heteronormen. MEN NOG OM MIG.
Hur vet man? Gaydar? Vissa personer vet man bara, det står liksom skrivet. Jag är emot kategorisering och jag gillar inte när folk bara antar, så jag är försiktig med det. Låt säga, inte för att detta är en verklig situation, att jag finner en tjej rätt attraktiv men har inte den blekaste aning om vad hon har för läggning. Kommer jag skrämma henne? Kommer jag fullkomligt göra bort mig för all framtid? Vad kommer att hända? Det är ingen som vet och det är det som är så sjukt läskigt. Varför ska det vara så svårt? Det är ju inte så att jag kommer gå fram till någon och säga, hej, jag är gay, är du också det? Jag antar att den bästa vägen är att lära känna någon först. Om den personen vet att jag är gay, kommer den då att tro att jag stöter på henne? Jag kan inte tänka klart, jag hör ju att jag låter som en 14-åring. SKA DET VARA SÅ SVÅRT ATT BARA SLAPPNA AV?
Hjälp mig, jag kan tänka mig att MINST 90% av er som läser är straighta (och tjejer). Kom med era tankar och erfarenheter! Hur skulle ni reagera OCH agera om en tjej (läs liten, ofarlig och blyg) försökte stöta på er? Obehagligt? Jobbigt? Stötande? Roligt? Smickrande? Konstigt? Spännande? Använd era egna ord.
Hälsningar,
nyfiken och tankspridd. och rätt glad.
zanalysis 
Alltså, jag har sagt det förr och nu säger jag det igen – du är väldigt modig! 🙂
För att sen övergå till mina tankar kring detta inlägg: jag har aldrig blivit stött på (säger man så, det låter ju väldigt märkligt 😉 ) av en tjej men jag tänker att jag nog skulle reagera på samma sätt som när killar/ män stöter på mig – generad, smickrad och lite ledsen för ev sårade känslor om jag inte är intresserad. Tänker också att även om den personen vet att du är gay så kan man ju som inte förutsätta att du stöter på henne. Jag menar, jag har en del manliga vänner som jag gillar och jag gärna umgås med utan att för den skull vara intresserad av ett förhållande och jag hoppas ju innerligt att de inte tror att jag är intresserad bara för att jag vill umgås. (Det jag menar är att jag tror att som heterosexuell kan umgås med personer av det motsatta könet utan att det behöver vara något, likväl som homosexuella personer kan umgås med personer av samma kön på samma sätt. Känner mig lite otydlig 😉 ) Sen kan ju attraktion uppstå efterhand, det vet man ju aldrig. 🙂
Har klurat på detta svar en stund och kommer på mig själv med att återigen bli lite irriterad på människans (även min) benägenhet att kategorisera och stoppa i fack. Jag menar, jag räknas till den heterosexuella skaran då jag lever med en man sedan många år och generellt sätt attraheras av män men vad är det som säger att jag inte träffar en person om tio år som blir mitt livs kärlek och det råkar vara en annan kvinna? Det kan man ju som aldrig riktigt veta, eller kan man det? Och måste jag då kategorisera mig som bi- eller homosexuell? Måste jag kategorisera mig själv över huvud taget? Kan man inte bara säga att man är kär i en fantastisk människa? Jag tänker, är det viktigt för dig som är gay att just det begreppet finns för att förklara vem du är? Försvinner din identitet om ordet inte finns? Obs! ingen retorisk fråga utan väldigt nyfiken. Lyssnade på min farbrors föreläsning om bland annat transvestism och transgender för många år sedan och jag minns att jag tyckte föreläsningen var så himla intressant men att jag hade så svårt för att hänga med på detta med att inte ha en identitet för att man föll utanför normen och hitta en identitet genom att märka sig själv med gay/ trans osv. Kanske för att jag alltid tillhört normen (utom den tid då jag var vegan… påfrestande att möta omvärldens märkliga fördomar) som jag har så svårt att förstå och det är därför jag nu frågar dig – för att fördjupa mina förståelse lite. Nu vet jag inte om det blir alldeles för snurrigt men isf får du be mig förtydliga lite… 🙂
Och jag menar verkligen inget illa med detta inlägg, tänker bara att kanske många fler skulle må bättre om man inte hade dessa fack som man sorterades in i utan att vi alla bara är människor, kort och gott. 🙂 Kanske är jag för naiv och tror för gott om världen, känner mig gode okunnig på detta område och kanske är det så att vi behöver dessa labels för att känna oss hemma?
Nåväl, hoppas du inte somnat medan du läst detta inlägg och så hoppas jag naturligtvis på att den du är intresserad av inte reagerar på något otrevligt sätt, du förtjänar lycka! 😀
Kram och god natt
Än en gång, tusen tack för ditt långa svar!
Du verkar vara så himla klok och snäll, så detta svar förvånar mig inte det minsta!
Jag antar att jag kanske inte var jättetydlig när jag skrev detta inlägg… När det handlar om att hon skulle tro att jag stöter på henne, jag menar jag kanske inte varit jättediskret, men jag vill självklart lära känna henne, men jag vill ju också visa att jag är intresserad. Självklart så stöter jag inte på alla tjejer jag träffar och det förstår väl de flesta, men om det verkligen är någon man tycker om, då tycker jag att det känns så himla uppenbart att man är intresserad…
Självklart är jag också emot kategorisering,s om jag skrev också. Jag vill inte dela in någon i fack, jag har delat in mig själv i ett fack, det är jag medveten om. Men för många är det viktigt att kunna kategorisera sig själv och andra. Jag tror inte på ”biologiskt” född homo eller hetero, vilket självklart medför att en människa kan förändras. Är man inte så öppen som du (och jag) verkar vara så är det mycket lättare att falla in i kategoriserings-fällan… Det är det jag ville försöka nå med detta. Hon kanske inte är så öppen och då spelar det liksom ingen roll hur många chanser jag försöker ge det, hon kommer ändå aldrig kunna se mig som en partner…
Som du frågar, om min identitet försvinner om inte jag fick nämna ordet gay, självklart inte. Jag är ju jag och jag är medveten om vem jag är… Det gör bara allting så mycket lättare att nämna det. Om du förstår? Vi har läst oerhört mycket om sexualitet och genus på utbildningen så jag har väldigt många tankar kring detta, men det är lååångt mer avancerat och analytiskt än vad många andra tänker.
Tack för dina tankar!
Ah, missuppfattade dig lite, förlåt mig, trodde att du inte ville att hon skulle veta (till en början).
Det är ju lite svårt att sia om hur andra skulle reagera, kan ju bara utgå från mig själv och hur jag tänker men jag hoppas att tösen i fråga vågar bemöta ditt intresse, åtminstone som en vän, och inte bli skrämd. Att hon vill fortsätta umgås med dig och inte stänger dig ute på grund av rädslor kring den egna sexualiteten. Även om hon råkar vara heterosexuell så är jag som sagt av den uppfattningen att känslor kan förändras, och att det mera har att göra med den person man möter än vilket kön denne har. Så jag håller tummarna för dig! Koppla på charmen och go for it! 😉 (Btw: är hon inte öppen som person kan det bli svårt. Då är nog det bästa att låta känslorna bli ”den dröm som aldrig besannats men som dröm var den vacker att få” och låta någon annan få ta del av din fina energi. 🙂 )
Ler igenkännande när jag läser att det alltid känns så himla uppenbart när man är intresserad av någon. Herregud – det känns ju som att man har blinkande neon-ljus i pannan som bara skriker rakt ut, utan pardon, de känslor man bär på. 😉
Tack för din förklaring, och för att du så gärna vill förklara. Visst är det så att det underlättar med etiketter, det blir så mycket enklare att förklara om någon frågar. Och vilken intressant utbildning om ni får diskutera sådana saker. 🙂
Tror för övrigt att jag ska ägna flygresan åt att fundera över detta och vilka etiketter jag själv har och vilka jag är beroende av att ha. Och varför…
Ta hand om dig!
Intressant inlägg!
Jag upplever att min gaydar är rätt… På. Det slår liksom aldrig fel. Alltid är det någon som får något i mig att fundera ett (onödigt) varv extra på sexuell läggning. Jag vet verkligen inte vad det är, hur det kommer sig eller ens varför jag reflekterar och analyserar det hela. Kan det vara för att hela barndomen gick åt till att försöka hitta icke hetero-signaler, sitter det kvar kanske? Vad är egentligen grejjen med att diskutera med sin egen lilla hjärna om personen framför dig är HBTQ-person eller inte… På nåt sätt verkar iaf jag, och min gaydar, inte kunna släppa signaler på icke heteronorm. Är det frisyr, kläder, attityd, språk, den där ”blicken” av igenkännande/samhörighet? Vad vet jag. Vad jag vet är dock att jag i nio fall av tio brukar kunna luska ut läggning både utan social kontakt eller ej. Knepigt, men sant. Som en rolig anekdot, apropå, var jag helt säker på att du var icke hetero första gången vi träffade er KA-femmor i höstas. Lite kul, faktiskt 🙂
Åh, tack för den intressanta kommentaren Julia! Vad spännande och jag vart sjukt nyfiken på vad som gjorde att jag sände ut icke-hetero-vibbar, när ingen annan brukar fatta! Vet du vad, jag tror jag måste anställa dig för ett uppdrag 😉