Jag satte mig på den otroligt sega bussen som lämnar samhällsvetarhuset i Umeå 13.17. Den bussen har ankomst tid 15.30 i Skellefteå. Jag fick ett dubbelsäte för mig själv och tänkte, vad lyxigt! Det fick jag snabbt ångra. Hade jag vetat vad jag skulle få gå igenom under den drygt 2 timmar långa färden hade jag satt mig långt fram och tillsammans med någon annan, allt för att slippa tortyren längst bak i bussen.
På sätena bakom mig sitter tre stycken (vad jag tror 18åriga) killar med en sjukt bred dialekt. Jag brukar inte ha någonting emot göteborgare och den dialekten, men de killarna har pratat nonstop i två timmar. Högt, brett och ocensurerat. När vi hade kommit till Bygdeå så undrade en av killarna om vi inte var framme snart, och ungefär 35 gånger till han de diskutera om de inte hade missat att kliva av, det var ju så fruktansvärt långt. Mitt huvud höll på att explodera ett flertal gånger och jag vart irriterad över mitt val av plats.
Jag är egentligen en människa som är bra på att tjuvlyssna och tycker att det kan vara intressant att höra andras åsikter osv. Men detta var ren tortyr! Inte för att vara generaliserande eller dra alla över en kam, men vad pratar 18åriga killar om idag?! När vi närmar oss Skellefteå så kör vi förbi en Frasses skylt varav en av dem ropar, vi har ju redan kört förbi Frasses?! (Han syftar på Bygdeå) Det är ju omöjligt att det kan finnas två stycken?! Det är ju en kedja! Vi rullar in i Skellefteå varav grabbarna sänker ljudet och nästan viskar. ”Hur många tror ni jag stört under denna resa?!” ”Tänk om man skulle åka den här vägen varje dag, hahaha…” Jag ville bara vända mig om och säga att jag åker den här sträckan två gånger om dagen och det har gått sjukt bra fram tills idag!
Min hjärna måste på rehab nu, det blir ett yoga-pass 17.00!
zanalysis 