Så fort jag egentligen hoppade av bussen var det bara att gå hem och ta med sig presenten till en liten bebis. Vi har ännu en kompis som fått en liten bebis som vi inte hunnit hälsa på ännu. Det var tänkt att vi skulle dit förra veckan men vi båda var ju rätt förkylda och det vore inte så snällt att ge en förkylning som första möte. Nej, vi flyttade besöket till idag, när vi är lite friskare i alla fall, så vi i alla fall får träffa den lille krabaten! Han var inte stor men fruktansvärt söt!
Efter det så åkte vi upp till Toyota och gjorde ett nytt försök att försöka hämta våra saker ur bilen, och denna gång gick det bättre! Det kändes trist att det antagligen var sista gången som vi fick träffa pärlan. Hon stod ute i snön och samlade damm, iskall… Vi plockade på oss det som var vårt och lämnade stackarn med alla andra vrak.
Tråkigt, men ingenting man kan komma undan. Nu är det bara att lämna det å gå vidare!
zanalysis 