Jag måste bara ägna ett inlägg till min kära pappa. Det finns nog många bra pappor där ute men jag tycker att min är den bästa, självklart! Det finns många saker han är bra på, men denna gång måste jag berömma honom för hans insats med vår bil.
Vi krockade ju som sagt tidigare i år, snart en månad sen, eller rättare sagt då vart vi påkörda av två bilar. Hela händelsen var väldigt skum och ingen förstod riktigt vad hon hade hänt för det var en oreda av alltihop! Polisen var på plats för att reda ut alltihop, men dem förstod nästan inte ens vad som hade hänt. Det är inte lättare att försöka förklara för försäkringsbolaget genom en anmälan på papper eller förtydligande genom telefon. Allt slutar med att dem säger att vi max kommer få ut 15-20000 för bilen och dem bestämmer att den ska skrotas, inte repareras. Med försök att kräva mer blir vi överkörda av dem. I det ögonblicket beslutar vi att ge fullmakten av ärendet till pappa, eftersom att han är väldigt påläst kring vår bil och dess historia, samt vet hur man ska handskas med dessa människor. De ser antagligen chansen att köra över två unga tjejer som inte verkar kunna någonting om bilar. Pappa ställer krav och domderar med försäkringsbolaget och kräver att dem ska besiktiga bilen för att ens veta hur mycket dem kan värdera den. Sagt och gjort, dem besiktigar bilen och idag var det klart. Vi får ut 25000 för den, och det känns verkligen som en vinst, även om det i bilsammanhang inte är speciellt mycket pengar… Men vi har i alla fall fått det vi krävde och det är jag nöjd med!
Nu kan vi alltså äntligen börja kolla upp nya bilar då vi vet hur mycket pengar vi har att spela med. Det känns såklart riktigt tråkigt att vår älskling skall skrotas, men samtidigt känns det skönt att det äntligen är över! Man kan lämna detta kapitel och tänka på annat. Under denna månad har så mycket kretsat om hur man ska åka och handla, hur Elin ska ta sig till jobbet, hur vi skulle ta oss till och från Umeå. Visst, man är lat och det finns bussar, men allting blir så mycket smidigare med en bil! (I alla fall när man är van det!)
26e februari 2009 vart den vår, och detta var första bilden. Det är den första bilen som jag någonsin känt varit min på riktigt! Ju har med och betalade liksom…
Pappa, du är bäst!
Här kan ni läsa mer om historien, ni som inte följt.
Poliseskort
Tur i oturen
Mot skroten