ska det va, så ska det va!

Jag är inte den som gör någonting halvdant, i alla fall inte när det handlar om skolan och examineringar. (Det kan hända när det handlar om städning…) Det är jag faktiskt väldigt tacksam över, eller så handlar det mest om att jag faktiskt hittat rätt i livet, rätt utbildning! Jag känner mig så sjukt intresserad av det jag håller på med och vill hela tiden göra bra ifrån mig! Visst är det en bra inställning? Jag vill inte lämna någonting till slumpen utan hela tiden känna mig nöjd med det material jag skrapat ihop. Det har jag hittills gjort, och det har nog gett utdelning också.

Nu har jag gjort klart en av mina uppgifter som ska in på måndag, jag har läst igenom min text och instruktionerna flera gånger för se att jag inte missat någonting. Jag känner mig nöjd över det jag skrivit! Det är en skön känsla och jag är så glad över den tiden jag lägger ner, tänk att vara missnöjd jämt, jag skulle vara så sjukt stressad då, huvva! Det här är någonting som jag vill jobba med i framtiden, så varför inte ta vara på den investeringen?

Jag har kvar en uppgift som ska in på måndag också, så jag ska faktiskt ta tag i den på en gång. Elin har varit hem en sväng efter jobbet för att byta kläder och nu är hon på dejt med sin mamma (Middag och bio), det är så skönt att vara ensam hemma och gå massor av saker gjorda, trots att det är fredag eftermiddag/kväll.

Tänk om jag var någon annan
och mötte mig själv en dag
utan att veta att den jag mötte var jag

Citat från min nya införskaffade bok, Etnografiska hållplatser – Om metodprocesser och reflexivitet, av Kerstin Gunnemark. (Visst låter den bra!?)

Jag har läst ganska mycket om reflexivitet nu i eftermiddag, det är intressant. Hur skulle man se på sig själv utifrån? Hur speglas jag i mina texter? Vad har mina erfarenheter och egenskaper för roll i det arbete jag gör? Att jag är ung tjej som skriver om ett speciellt arbete, skulle materialet analyseras på ett annat sätt av en äldre kvinna eller kanske en man? Vad har mitt ursprung för betydelse?

Det finns så otroligt mycket som intresserar mig! Men nu måste jag gå vidare i plugget!

 

 

skamfläck

Jag har glömt att berätta att jag hann läsa en bok under resan. Det vart bara läsning under flygningarna, fanns ingen möjlighet annars. Man måste ju utnyttja tiden liksom.

Jag läste i alla fall en bok som heter Skamfläck av författaren Caroline Engvall. Det är en fristående fortsättning på 14 år till salu som jag läste ganska nyss också.

Sandra är tjejen som har växt upp på en av Sveriges finaste gator just bredvid Strandvägen i Stockholm. Perfekt yta. Ingen kunde ana att hon lät äldre män våldta henne medan hon låtsades sova över hos sin kompis.

När Nadja var 15 år spreds bilder på henne i skolan. Kroppen tappade betydelse. Hon kunde lika gärna använda den till det enda hon var riktigt bra på sex.

Jocke är 17-åringen som låter sig utnyttjas av våldsamma sexköpare. För pengarna försörjer han sig själv och sin pappa.

Sandra, Nadja och Jocke är en bild av ett nytt Sverige, något vi gärna vill blunda för. Alla var barn när de började sälja och ha sex för att försöka låta ångesten i själen pysa ut. Tyvärr finns Sandra, Nadja och Jocke på riktigt. Berättelser som deras finns överallt runt omkring oss. I alla svenska städer och byar. I alla samhällsklasser. Med hjälp av ord, våld och hot står våra barn ut med allt sexköparna gör med dem samtidigt som de kämpar för att bevara sin största hemlighet.

Bilden och texten lånad här.

Jag tycker att boken var väldigt bra, otroligt gripande. Det var intressant att författaren valt att ha med en kille denna gång, i och med den nyliga debatten kring killar och sexsäljande. Det har ju framkommit att killar oftare säljer sex än tjejer. Tycker det är nyttigt att läsa om en killes historia också, tjejer görs till offer medan killarna är förövare. Det finns killar som är utsatta också, det är viktigt att belysa.

Väljer du mellan dessa böcker tycker jag du ska välja denna! Den är viktig, modern, aktuell och otroligt intressant!

Tips på böcker?!

eldvittnet

God eftermiddag, det har varit lugnt på bloggfronten idag vill jag påstå. Men det har varit ganska lugnt här hemma också. Jag har inte gått i många knop, men har haft en riktigt skön dag. Jag började som sagt med att avboka alla mina träningspass, jag är inte i form. Med det så tänkte jag att det vore på sin tid att läsa lite. För jag läser så lite… eller?!

Jag satte igång med Eldvittnet av Lars Kepler. Satte igång, är fel ord, jag började läsa den runt jul, men det vart för mycket att göra och det m andra viktigare böcker emellan. Men dagen till ära så läste jag ut den. Jag hade halva boken kvar, och det är inte den tunnaste boken. Nej, den ligger på 560 sidor ganska exakt. Så jag tycker att jag legat i ganska bra.

Boken var verkligen kanon, spännande från sida ett och spännande rakt igenom. Det går fort att läsa för det är så sjukt spännande hela tiden! Man kan liksom inte lägga ifrån sig boken, det är omöjligt. Jag tänker inte säga någonting som avslöjar någonting men jag säger bara, läs den! Om du inte har läst Hypnotisören och Paganinikontraktet så läs dem först, inte för att dem häng ihop, men det är alltid bra att läsa dem i ordning känner jag. Jag ger den högsta möjliga betyg, tycker att Lars Kepler är fantastiskt bra. Det jag kan säga om boken är att den handlar om en kommissarie, Joona Linna, som i denna bok utreder ett dödsfall på ett boende för tvångsomhändertagna tjejer. Tjejerna är inte alltid så medgörliga och mår psykiskt inte alls speciellt bra. En av flickorna försvinner och allt blir en enda röra!

Läs, läs, läs!!

hbt och heder

Jag fortsätter min lilla recension av boken ”HBT & heder” av författarna Frida Darj och Hedvig Nathorst-Böös. Ni kan läsa första delen av recensionen här. Igår så läste jag faktiskt ut boken och är fortfarande lika nöjd över bokens innehåll och tycker att det är ett fantastiskt intressant ämne!

Det som jag vill börja med att ta upp är faktiskt skolan, många av de intervjuade i boken tycker att dem fått dåligt stöd av skolan och de vuxna. En kille berättar att han vart trakasserad på grund av sin läggning av sina skolkamrater och lärarna såg genom fingrarna. Han hade en kompis som också var homosexuell och vart både trakasserad och misshandlad på grund av sin läggning, då sa lärarna att ”kompisen fick skylla sig själv eftersom han hade skyltat med sin sexuella läggning”. (2011:144) Jag blir så otroligt irriterad, kan detta verkligen vara sant? Det framgår tydligt vem man lägger ansvaret hos, är det mobbaren eller den mobbade? Jag blir så berörd och irriterad varje gång jag läser det att jag typ vill riva ut sidan och skicka den till någon som inte förstår vikten av detta. Man kan säga att läraren vill att personen ska ändra på sig för att ”slippa” bli mobbad. Det är väl en bra åtgärd? Det ska jag verkligen ta vara på! Nej, jag hoppas verkligen att ni förstod min ironi, jag uppmuntrar ingen att försöka passa in för att slippa bli mobbad.

Många av de intervjuade beskriver faktiskt hur dåligt dem blivit bemötta av till exempel socialtjänsten. En person beskriver sin frustration över hur socialtjänsten hela tiden letade fel på honom och insåg inte att det var familjens värderingar som var problemet. Han berättar också att han blivit ifrågasatt av lärarna till varför han varit inne på Qruiser. (Ett community för homo- bi- och transpersoner.) Lärarna ansåg att han tog kontakt med äldre män för att sälja sex. (2011:159) Nog för att det finns skumma människor där, men det är inte rätt att anklaga någon för detta på dessa vaga grunder.

Till sist vill jag bara belysa det normaliserade våldet. Många av de intervjuade beskriver hur de blivit misshandlade av familj eller släktingar, men många av dem ser ändå familjens heder som något viktigare och anmäler inte. Det gör att våldet normaliseras och fortskrider. Många av dem har också blivit utsatta för någon slags omvändningsprocess hos antingen läkare, psykologer eller religiösa ledare. (2011:126-127) Jag förstår fortfarande inte de personer som anser att sexualitet är en sjukdom som går att bota. Det är i och för sig ganska intressant att folk kan ha den åsikten överhuvudtaget.

Hoppas att ni blivit sugna på att läsa boken eller att jag fått upp någon slags tanke hos någon!

(Darj, Frida & Nathorst-Böös, Hedvig, 2011, HBT & HEDER – en intervjustudie om unga hbt-personer som lever i familjer med hedersnormer)

hbt och heder

Jag hittade en fruktansvärt intressant bok på biblioteket här om dagen. Dels så stod den på kassadisken och såg helt ”oläst” ut. Den såg fräsch, ny och intressant ut, den fångade verkligen mitt intresse! Jag kunde helt enkelt inte motstå att låna den, så den fick följa med hem, och det passade perfekt in i mitt schema nu. Nu börjar vi ett nytt moment och då är det aldrig speciellt stressigt, så jag ska se till att läsa den på en gång. Jag ser fram emot att fördjupa mig i detta och lära mig en massa nya saker, detta är så sjukt intressant tycker jag! Jag har redan hunnit med att läsa halva!

Jag vart fast redan i första sidorna av denna bok. Boken är baserad på en intervjustudie, ett treårigt projekt, där personerna som är intervjuade är hbt-personer som lever i familjer med hedersnormer. Utgångspunkten för boken är att ”alla människor, oavsett religiös eller kulturell bakgrund, har rätt till sin sexualitet, sin kropp och ska ha samma tillgång till sina fri- och rättigheter.” (2011:6) Bara det är som sagt väldigt intressant för mig, och utifrån ett kulturanalytiskt perspektiv. Intersektionalitet är en grundpelare i det kulturanalytiska synsättet och denna bok är verkligen beserad på det. Informanterna i boken är som sagt hbt-personer som växt upp med hedersnormer och där ofta våld förekommit. (2011:6) Typiska förekommande begrepp i boken är: hedersrelaterat våld, heteronormativitet, homofobi, transfobi, hedersnormer och våld. Det vanligaste man tänker på när det handlar om hedersrelaterat våld är mäns våld mot unga heterosexuella kvinnor, men det händer trots allt att det handlar om homofobi också där våldet riktas mot både män och kvinnor.(2011:9)

Hedersrelaterat våld kan handla om det materiella, genusrelaterade, religiösa, kulturella eller psykologiska orsaker. Det förekommer inom flera olika religioner; hinduismen, kristendomen, judendomen och islam. Det finns några olika delar av världen där det är vanligare t.ex. Mellanöstern, Nordafrika, Balkan, Inden och Bangladesh. (2011:13)

Boken tar i början upp något oroväckande statistik från 2009 som visar att 8% av de tillfrågade homo eller bisexuella personerna fått negativa reaktioner från sin familj, 22% av transpersonerna har fått negativa reaktioner från sin familj och 11% av dem har blivit utsatta för våld i hemmet. Det finns även statistik på hatbrott, alltså det handlar inte om våld från familjen. Det visar att 50% av hbt-personerna blivit utsatt för hatbrott! (2011:25-26) 50%! Förstår ni?! Jag väntar bara på min tur…

En av tjejerna i boken beskriver att mamman ser hennes homosexualitet som en skam, hon skulle aldrig kunna berätta för någon annan släkting, det skulle göra att mamman skulle ses som en dålig mamma. Hon har gett henne en dålig uppväxt. (2011:40) Det är även flera andra som berättar om att det ses som en skam, och det förekommer ju i andra familjer också.

Jag har kommit igenom halva boken och den har hittills bearbetat just skam, rykte, familjens överordning, kontroll och dubbellivet som många tvingas leva. Antingen att de inte vågar komma ut inför familjen med oro inför vad som kommer att hända om de kommer ut eller att de kommit ut för någon i familjen men tvingas dölja sin identitet. Jag känner mig återigen väldigt tacksam för att min familj tagit det så pass bra som de gjort! Jag har väldigt förstående familj och vänner som jag aldrig behövt dölja min sexualitet för, vilket jag som sagt är tacksam för! I boken står det också att många HBT-personer som inte kan leva öppet med sin läggning har sämre psykisk hälsa. (2011:66) Vilket jag är helt förstående till, tänk att leva ett dubbelliv, eller att varje dag påminnas om att du måste ”spela”, du kan inte vara öppen med din identitet.

I kommande del av boken ska våld bearbetas, jag känner obehag och rädsla inför detta. Men jag kan samtidigt inte låta bli att tycka att det är intressant! Lär återkomma om detta! Någon som läst den förresten? Eller någon som för den delen är hbt-person och lever i under sådana förhållanden? Jag vill gärna prata om detta och få en bättre insyn! Så kommentera inlägget eller leta upp mig på Facebook! Jag är verkligen intresserad, du får absolut vara anonym om du vill det!

(Darj, Frida & Nathorst-Böös, Hedvig, 2011, HBT & HEDER – en intervjustudie om unga hbt-personer som lever i familjer med hedersnormer

14 år till salu

Lika bra att döpa detta inlägg till samma sak, så det blir lätt att hitta.

14 år till salu är en bok skriven av Caroline Engvall. Boken handlar om Tessan som vid bokens start är 14 år. Man slungas in i handlingen väldigt fort och blir snabbt väldigt berörd av hennes historia. Tessan blir våldtagen och där tar allting fart. Hon hamnar i en prostitutionshärva skulle man kunna säga. Hon är inte styrd av någon hallick utan gör det helt själv. Det som styr henne är hennes begär skulle man kunna säga. Jag skulle säga att hon har en sjukdom, för att hon ska må ”bra” behöver hon sälja sig. Det handlar kanske om att hon måste bestraffa sig för någonting. Hon hamnar i en ond cirkel och hela hennes värld går samman.

Jag tänker inte avslöja för mycket, men den är läsvärd! Den är baserad på en verklig händelse och väldigt jobbig. Jag har sträck-läst den idag. Jag har länge velat läsa den, och nu är det gjort! Vi får se vad jag hittar på här näst, jag har nämligen uppföljaren av denna bok också, Skamfläck. Kanske blir söndagens projekt?!

Någon som läst den?

bra musikval

Boken jag just nu bokstavligen plöjer igenom heter 14 år till salu och är skriven av Caroline Engvall. Ser ni här vad som dök upp? Bra val!

Texten tagen från sida 25.

14 år till salu

Det är fredag förmiddag och jag sysselsätter mig med en bok! Den är hemsk och overklig, men ack så viktig! Återkommer med en recension!

nu tar jag helg

Härligt va?! Jag har haft en dag som har varit fullproppad med aktiviteter. Efter jag skrev det senaste inlägget så började jag läsa Eldvittnet av Lars Kepler. Jag har längtat efter att få läsa den länge nu, han har två böcker i samma serie som verkligen har fångat mig, spännande från sida 1! Det var dock något som var sjukt med det redan från första sidan! Ni som läser min blogg vet ju att jag precis läst Slutstation Rättspsyk, (läs min recension här) denna bok som jag nu började läsa handlar om ett boende utanför Sundsvall som behandlar unga tjejer med självskadebeteende, sjukt va?! Jag har alltså fått en väldigt grundlig faktabakgrund och nu börjar jag läsa en spännande roman på samma ämne utan att jag är medveten om det! Sjukt va?! Jag var verkligen full i skratt när jag läste på första sidan. Tror att även denna bok är sjukt bra, har läst ungefär 50 sidor och den är så himla spännande! Återkommer när jag läst ut den!

Efter det så hade jag en träff med Stinas pappa som skulle ta med mitt busskort tillbaka till Skellefteå så att Elin kan åka på det nu när hon måste åka buss också, bra idé va?! Sedan var det jättemycket folk på skolan överallt, förstod inte vad som stod på riktigt! Jag tog bara mitt pick och pack och gick ner till vårt kursrum.

Lektion mellan 13.15 och 16 idag. Den typen av lektion heter karriärsplanering, där får vi hjälp med att dokumentera vad vi lär oss hela tiden, hur vi ska presentera våra kunskaper och vår expertis, vad vi kan jobba med, vi får hjälp med CV och lite annat smått och gott. Det är en bra tanke med hela det momentet tycker jag, men det känns lite långt borta ännu, i och med att man inte ska ut och söka jobb ännu. Men det kan ju vara bra och skaffa kontakter redan nu! Och inte minst för sommarjobb kanske? Nästa gång vi skulle ses så skulle vi prata om just det, sommarjobb! Det kan bli intressant och se om det kan ge några tankar och tips, jag är verkligen i behov av det, jag vill tjäna pengar!

Efter den lektionen så fick jag hämtning av min kära bror från skolan och sitter nu hemma hos honom. Han förbarmar sig över vår Apple-tv och jag bloggar. Rättvisa uppgifter visst?! Jag väntar på att Elin ska dyka upp på en stund, hon landar vid 18 och då åker vi ner till Holmsund. Skönt att flyga härifrån nämligen. Då får vi åka direkt till Bromma imorgon.

Bjuder på en bild av min supergoda varma choklad med apelsinsmak från igår, dock har jag fått dricka kaffe här hos Henke nu, mumsigt också! Jag har varit dålig med att lägga in bilder till er, jag ska jobba på det!

Vad ska ni hitta på i helgen?

slutstation rättspsyk

Jag har en gång för alla läst ut denna förbluffande och otroligt viktiga bok. Det har verkligen varit värt den långa tid det tagit. Jag vill först och främst säga att jag är glad över att ämnet uppmärksammas jag imponeras av författarnas engagemang och styrka att framföra de unga tjejernas historier. Det dom dem gått igenom och som många fortfarande går igenom ska ingen behöva vara med om, det är fruktansvärt! Jag hoppas att fler läser boken och att det kommer leda till någonting större. för er som inte vet vad boken handlar om är det en bok om självskadebeteende och rättspsyk. Unga tjejer som hamnar på rättspsyk för att dem skadar sig själva, lite någon annan. På rättdspsyk sitter vanligtvis brottslingar som begått grova brott som våldtäkter och mord. Känns det rätt?

Jag har valt att lyfta fram några delar ytterligare från boken, dom berört mig starkast.

”Sedan utövar personalen aktivt ointresse. Man går inte hela tiden och tittar på den här flickan, men händer det någonting så ser man det. Det finns en vaksamhet. Men när en person skadar sig så är vi inte särskilt intresserade. Vi syr ihop men vi fortsätter att arbeta som vanligt.”
”Det här aktiva ointresset eller vårdmetoden…”, sa Mittnytts reporter som verkade överrumplad av chefsöverläkarens svar. ”Har det något namn?”
”Nej, alltså det är mitt eget uttryck. Jag har använt det i flera år.”

S.41

Detta känns ju väldigt pålitligt och seriöst för en läkare, jag blir orolig när jag läser sånt här. Visst kan det vara bra att inte ge en patient som skadar sig själv särskild uppmärksamhet, men jag tycker detta känns väldigt oseriöst!

Kan en vårdverksamhet med en så utbredd straff- och belöningspedagogik att den bryter mot svensk lag och internationella konventioner om mänskliga rättigheter, försvaras med att den räddar liv?

S.107

Detta känns också väldigt oroande. I boken så får flera av tjejerna straff för att dem skadar sig själv eller för att dem stört andra patienter. Straffen kan vara antingen isoleringen eller bältesläggning. Tidigare (kanske även nu) fanns även möjligheten att dem fick på sig skyddshandskar som enligt lag ej är tillåtet. Ska en vårdverksamhet ens ha straff och belöningspedagogik? Jag är ju inte kunnig inom detta område överhuvudtaget men för mig känns det inte rätt. Jag tror att tjejerna vet vad som är rätt och fel men de vet inte hur dem ska uppnå det.

Många kvinnor inordnar sig i dessa system utan invändningar. De kan tvärtom skapa sig en plats i gruppen genom att göra sig ”nyttiga” (laga männens kläder, baka kakor etc,) eller på annat sätt spela ut sin kvinnlighet (…) Personalen kan uppskatta detta beteende – till och med uppmuntra det – därför att det fungerar som socialt smörjmedel i verksamheten. Man kan omedvetet använda kvinnorna som ”prydnadsblommor”. De planteras ut lite flest för att det därigenom blir trevligare stämning – männen klär sig bättre, svär mindre o.s.v.

S.117

Detta stycke irriterar mig grymt mycket! Det är i samband med att några flickor lämnat en avdelning och dem är saknade pga. männens skull. På de flesta avdelningar på rättspsyk är det bara män därför att det bara i princip kommer män dit. Det är så irriterade att kvinnorna ska agera något sorts objekt för att lindra männens beteenden.

Jag vet att läkarna hade som syfte att försöka skrämma mig till att slita skada mig själv. Vid ett tillfälle då jag var isolerad i fem dygn i sträck, sa en av läkarna till mig att han visste att det var ”lite olagligt” att använda tvångsåtgärder på det sättet.

S.133

Jag låter nästan detta citat prata för sig själv, det är rätt tydligt vad jag vill påpeka. Dem vet alltså om att dem gör något som inte är fullt lagligt, men låter det ändå hända. Det är så tragiskt att det händer! Jag blir riktigt sig, man förlorar förtroende för personer som man ska kunna lägga sitt liv hos.

Flera av de tjejer som deltar i boken är livrädda för att komma tillbaka till rättspsyk, dem har sagt att dem hellre tar livet av sig. Ska det vara så inom vården? Jag kan garantera att flera tjejer som skulle behöva vård, efter att ha läst den här boken, också är livrädda för att söka hjälp. Att samhället inte kan hjälpa alla människor är ett enormt problem, det behöver verkligen belysas! Jag hoppas att denna bok lämnar ett avtryck och att den bidrar till debatt!

Trevlig läsning!

Slutstation rättsspsyk: om tvångsvårdade kvinnor som inte dömts för brott Sofia Åkerman & Thérèse Eriksson (2011)
Sidhänvisningarna kan vara något luddiga då jag läst den som e-bok.