Jag hade så himla roligt på jobbet idag! När jag kom till jobbet så gjorde jag i ordning beställningen till Tranås, där vi beställer alla ramlister. Sen så hamnade jag i ramverkstaden. Jag monterade en stor bild i en ram, jag skar till passepartouer. När man gör det sällan är det lite halvknepigt att komma igång. Det är inte samma skärare som vi hade i Skellefteå, så jag är inte direkt van den. I Skellefteå kunde jag skära till en pp på nolltid – inte längre. Eller snart kanske. Jag har svårt att föreställa mig hur jag ska kunna skära till en flerhåls-pp i den där skäraren alltså, helt ologisk. Sen så utmanades jag, hade i uppdrag att limma fem stycken bilder också, har aldrig limmat i den maskinen. Det ska vara rätt grader, exakt minuter, gör du fel är det kört. Du förstör bilden. Man måste liksom komma överens med maskinen, veta hur snabbt den värmer upp osv. Emma berättade hur hon började med att limma egna bilder inte 60-tals tapeter från Tyskland, not helping. Det var alltså det jag skulle limma, för första gången. Går inte direkt att återställa ifall något skulle bli fel. Jag var så nervös så jag skulle kräkas – men varför göra det lätt och limma någonting annat innan? Nejdå, envis som jag är… Eller lat. Jag är dock lite av en expert på ramverkstaden. Inte alls kaxig, men jotack, DET GICK STRÅLANDE.
Raka vägen hem, slänga i mig middag. Andas lite. Cykla till IKSU för lite CX. Härliga 30 minuter, jag gillar klassen. Jag vet att jag för några månader sen var kinkig när det kom till CX, gillade det inte alls, tyckte det var tjorvigt med gummibandet, snabba byten som stjälpte snarare än hjälpte. Men nu gillar jag verkligen utmaningarna man får. Jag fick kramp flera gånger. Galet tungt idag.
Sen slog nervositeten till IGEN! Typ värre än när jag skulle limma de där tyska tapeterna. Jag skulle köra Strength, hallå?! Jag har kört det själv förr… Dessutom körde jag Plyo igår – själv? Vad hände?! Jag är så himla van med att jag får ha grymma Emma vid min sida… Men idag skulle jag göra detta själv. Fjärilar i magen som omvandlades till ett monster som ville skjutas ut som en kanonkula genom munnen. Till råga på allt så kliver grymma Karin innanför dörrarna – då ska hon köra min klass? Hon är också GRIT-instruktör och grym. Vad kan jag göra för henne liksom? Nejmen, jag kunde ju liksom inte bara skita i att köra klassen. Tryck igång musiken och LET’S GO LIKSOM. Passet gick helt ok, jag är nöjd! Inga större misstag… eller faktiskt inga om jag ska vara helt ärlig. Det var rätt många deltagare, KUUUUL!! Jag hade så himla roligt när nervositeten lämnade kroppen och jag kunde njuta. Mitt nästa Strength är först nästa söndag, hur länge som helst ju. Innan dess måste jag bara sneaka mig in på något av Emmas pass…
vilken underbar dag.